Även om man använder sig av pinn- och kulvarianten blir molekylmodellerna lite svåra att överblicka när de inte går att vrida på, samtidigt som de tar lång tid och är krångliga att rita, i synnerhet när man inte har tillgång till dator. Det är därför vanligt att man förenklar dem till 2D-versioner som kallas för strukturformler.
I stället för att illustrera atomerna med olikfärgade bollar använder man då internationella bokstavskombinationer (så kallade kemiska beteckningar), som varje atomslag har tilldelats. Förutom en del atomslag som inte har hunnit namnges ännu, har alla atomslag fått en eller två bokstäver, ofta tagna ur det vetenskapliga (latinska) namnet.
Kol förkortas på detta sätt till exempel med C, syre med O, svavel med S och väte med H. På Wikipedia hittar du en fullständig lista över alla beteckningar och vad de står för. Detta går också att utläsa ur de flesta periodiska system, till exempel detta.
Nedan följer molekylmodeller och strukturformler för tre vanliga ämnen.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Problemet med en strukturformel är, som du säkert märker, att den inte säger så mycket om den tredimensionella formen hos ämnet den beskriver. Detta går delvis att fixa till, bland annat genom att i stället för vanliga streck använda triangelformade sådana. Gör man det brukar man låta en fylld triangels bas peka ut mot betraktaren och en streckad triangels bas peka in i pappret (eller i detta fall datorskärmen).
Så här kan man på detta sätt visa en butanmolekyl:
Det finns många gratisprogram för att rita strukturformler på datorn. Det vi använder kallas ChemSketch och går att ladda ner från en länk på vår tack till-sida under Om oss-fliken.