Intermolekylära bindningar är bindningar som existerar mellan molekyler. Detta kan även kallas för en intermolekylär kraft.
Typer av intermolekylära bindningar
- Van der Waalsbindning (van der Waalskraft) − där temporära förändringar i elektronmolnen ger upphov till svaga dipol-dipol-interaktioner, och därmed attraktion.
- Dipol-dipol-bindning − där permanenta dipoler attraherar varandra via svaga laddningsskillnader.
- Vätebindning − En starkare variant av dipol-dipol-bindningen som kan uppstå när väte binder till F, O eller N.
De intermolekylära bindningarna är olika starka
Om vi rangordnar styrkan hos de olika krafterna ser det ut såhär:
Samspel mellan de olika intermolekylära krafterna
Av våra tre intermolekylära bindningar fungerar två av dem beroende på polaritet. Detta innebär att de två dipoler och ämnen som kan binda med vätebindningar interagerar bra och lätt löser sig i varandra. Ämnen med vätebindningar och ämnen med dipol-dipolbindningar (polära ämnen) löser sig oftast väl i varandra. Opolära ämnen (som binder enbart med hjälp av Van der Waalskrafter) interagerar väldigt dåligt med polära molekyler (dipoler och ämnen med förutsättningar för vätebindning).