Syrets kretslopp involverar levande organismer i stor grad. Levande organismer förbrukar ofta syrgas i respirationen. Syrgas kan återskapas via fotosyntesen. Även reduktion av metaller involverar levande organismer.
Respiration/förbränning
I princip allt levande vi kan se med blotta ögat (makroskopiskt liv) behöver syrgas för att leva. I korthet behövs syrgas och glukos (eller andra kolföreningar), vilka långsamt förbränns för att skapa kemisk energi, samt koldioxid och vatten. Den kemiska energin används i sin tur för att hålla cellerna vid liv, och utföra de funktioner som är nödvändiga för organismen i fråga.
Även klassisk förbränning (dvs att elda saker) använder samma princip som respirationen, med skillnaden att förbränningen inte är kontrollerad, och resulterar i värmeenergi istället för kemisk energi.
Allt liv behöver inte syre
Notera att det finns många mikroorganismer (bakterier, arkéer och svampar) som klarar sig utan syre, och många av dem dör i kontakt med syre. Dock är allt makroskopiskt liv (sådant vi kan se utan hjälp av mikroskop) beroende av syrgas för att överleva.
Fotosyntes
Vi har gått igenom fotosyntesen relativt utförligt i artikeln om fotosyntesen i kolets kretslopp. I tillägg till detta kan sägas att fotosyntesen är den största källan till atmosfäriskt syre, och rent historiskt är orsaken till att vår planet över huvud taget har en atmosfär som innehåller syrgas.
Reduktion av metaller
De metaller som finns i jordskorpan är oftast i oxiderad form som mineraler. På grund av syrgasinnehållet i atmosfären kommer metaller som är i kontakt med luft inte spontant att reduceras, då atmosfären är oxiderande.
I syrefria miljöer kan vissa mikroorganismer reducera mineraler. Detta görs för att utvinna energi, eller för att få tillgång till de näringsämnen som mineralerna faktiskt är när de förekommer i rätt kemiska form. På detta vis frisätts syret från mineralerna i jordskorpan. Även industriella processer kan reducera metaller, men detta är inget vi går in närmare på i just denna artikel.