Alla salter har olika löslighetsgrad i vatten. Vanligt bordssalt (NaCl) kan man lösa väldigt mycket av i vatten, medan exempelvis silverklorid (AgCl) till synes inte alls löser sig i samma volym vatten.
Orsaken till att salter kan lösas olika mycket beror främst på tre faktorer:
1. Laddningsstorlek
Ju större laddning jonerna i saltet har, desto större kommer den attraktiva kraften mellan dem att vara. Ett salt som består av två joner som är tvåvärt laddade (exempelvis CaSO4) kommer att hålla ihop bättre än ett salt som består av två envärt laddade joner (exempelvis LiCl). Om laddningarna är olika stora på jonerna i saltet kommer dessa att hålla ihop sämre än om laddningarna hade varit precis lika stora.
2. Elektronegativitetsskillnad
Stor skillnad i elektronegativitet mellan de två jonerna i saltet gör att bindningen är överhängande av jonkaraktär.
Mindre skillnad i elektronegativitet mellan de två jonerna i saltet gör att bindningen är överhängande kovalent i sin karaktär.
En kovalent bindning är stabilare än en jonbindning i vatten, och därmed håller joner med mindre elektronegativitetsskillnad ihop bättre än de med stor elektronegativitetsskillnad.
Salter som består av joner med stor elektronegativitetsskillnad kan lösas i större grad än de med liten elektronegativitetsskillnad.
3. Skillnad i jonstorlek
Ju större skillnaden i storlek är mellan jonerna i saltet, desto sämre kommer de att hålla ihop. I den mindre jonen kommer laddningen att vara centrerad på en liten punkt, medan den stora jonen kommer att ha sin laddning mer utspridd. Detta gör att bindningen inte är lika stark, och saltet kan därför i större grad lösas i vatten.
Nästa artikel handlar om fällningar, och hur man bestämmer vilket salt som fälls ut.