Nässeldjur utmärks av att de har en speciell sorts celler, så kallade nässelceller, som kan skjuta ut bränntrådar med gift i. De flesta djur som kommer i kontakt med giftet upplever smärta eller förlamning. Nässelcellerna används i främsta hand som ett sätta att skaffa föda, men skyddar även individen från andra djur som annars skulle äta upp den.
De flesta nässeldjur har den speciella egenskaper att de har två olika faser i sin utveckling. Detta kallas för generationsväxling.
I den första fasen i sina liv sitter de fast som polyper på stenar eller annat underlag. De förökar sig könlöst och skickar iväg delar av sig själv ut i vattnet som sedan utvecklas vidare till en frisimmande medusa. Medusorna förökar sig sexuellt, och skapar individer som är polyper, vilka fastnar på en sten eller liknande.
Förökning: Könlig och könlös.
Maneter
Exempel på nässeldjur som har generationsväxling är maneter. I Sverige är brännmaneten en vanlig sort, som ibland ställer till med besvär för badgäster på grund av sina långa tentakler med nässelceller. Att bli ”bränd” av en brännmanet är för det mesta ganska ofarligt – även om det kan göra rejält ont.
Det finns dock maneter i andra delar av världen vars gift kan vara livshotande för människor. Havsgetingen som bland annat finns vid Australiens kust har ett gift som är kapabelt att döda en människa på bara några få minuter!
En annan vanlig art i Sverige är öronmaneten. Även den har nässelceller, men dessa är helt ofarliga för människor.
Koralldjur
Koralldjur är ett av de nässeldjur som inte innefattas av generationsväxlingen. De lever endast som polyper. Det är dessa organismer som bygger upp de gigantiska korallreven världen över – mycket på grund av sina kalkrika skal, som blir kvar efter organismens död och bildar ”rev” Korallreven är mycket artrika platser, som existerar helt på grund av de små koralldjuren.