Van der Waalsbindning (van der Waalskraft) är närvarande mellan alla atomer och molekyler. Van der Waalsbindning uppkommer på grund av temporära förändringar i elektronmolnet runt en atom eller molekyl, vilket temporärt gör den till en svag dipol. Elektronmolnet i närliggande atomer/molekyler förändras som ett svar på detta, vilket ger en kortvarig och svag attraktion mellan dem.

Hur fungerar Van der Waalsbindningar?

Runt alla molekyler och atomer finns ett så kallat elektronmoln. Elektronmolnet är de platser där atomens eller molekylens elektroner kan befinna sig. Elektronmoln är inte fasta, utan varierar med slumpen. Vid vissa tillfällen kommer elektronerna att befinna sig mer på en sida av atomen/molekylen. Denna sida blir då svagt negativt laddad på grund av ett överskott av elektroner. Den andra sidan blir på motsvarande sätt positivt laddad pga underskott av elektroner. Andra atomer/molekyler i närheten har sina egna elektronmoln som påverkas av sin omgivning. Om molekyl 1 har en temporärt negativ del riktad mot molekyl 2 kommer molekyl 2:s elektroner att undvika detta området, vilket då blir svagt positivt laddat, och en svag och temporär attraktion har skapats. En kort stund senare justeras elektronmolnen om, och interaktionen försvinner.

Var finns Van der Waalsbindningar?

Alla atomer/molekyler påverkas av Van der Waalsbindningar. Det kan sägas vara en grundläggande attraktiv kraft som alla atomer/molekyler kan interagera via. Van der Waalsbindningar är däremot väldigt svaga, så om någon annan bindningstyp är närvarande (dipol-dipolbindningar eller vätebindningar) så maskeras Van der Waalskrafterna.

En jämförelse hade varit att man sätter ihop två objekt med antingen ett tejp, eller tejp plus superlim. Bindningsstyrkan hos tejpen kommer inte att märkas av om man samtidigt använder superlimmet.

Var är Van der Waalsbindningar mest framträdande?

Då Van der Waalsbindningar är dominerande främst där det saknas andra intermolekylära krafter så är det opolära molekyler och atomer där Van der Waalsbindningar är mest framträdande. Opolära ämnen har mycket låg smält- och kokpunkt då deras atomer/molekyler hålls ihop väldigt svagt.